Relationer och trovärdiga personer når fram i särskilt utsatta områden

 
Relationer och trovärdiga personer når fram i särskilt utsatta områdenPå Fryshuset ska alla unga få en chans, oavsett historia och bakgrund. Foto: Getty Images. – En del politiker anser att något måste göras så att det inte skapas parallellsamhällen på vissa ställen i Sverige. Jag anser att vi redan är där. Det finns många utsatta områden där det råder så stor misstro och finns ett så stort avstånd att svensk lag inte gäller, säger Johan Oljeqvist, vd för Fryshuset, under Socionomdagarna i höstas.

Fryshuset startade 1984 av eldsjälen Anders Carlberg. KFUM hade givit honom i uppdrag att hitta en baskethall åt barn och unga på Söder som ville spela basket. Verksamheten utvecklades snart till att även innefatta musikverksamhet. De växte och utvecklades och det tillkom fler sport- och fritidsaktiviteter, sociala projekt, utbildningar och arbetsmarknadsinsatser med mera. I dag finns ett sextiotal olika projekt som riktar sig till unga inom Fryshusets olika verksamhetsområden.

Fryshuset vision är att göra det möjligt för unga att genom sina passioner förändra världen. Organisationens fokus ligger på unga och deras förmåga att växa och utvecklas. Här får alla unga en chans, oavsett historia och bakgrund.

– Allt du har med dig tills den dag du står framför oss påverkar inte om du kan vara med. Och det menar vi verkligen! Det innebär att ungdomar som har straffat ut sig och blivit portade hos andra är välkomna hos oss, säger Johan Oljeqvist, vd för Fryshuset.

Grundaren Anders Carlberg ska ha sagt: ”Mitt arbete bygger på en tro på människor, inte misstro. Det innebär inte att jag är naiv och tror alla om gott. Men jag tror att alla med rätt medmänniskor och stöd omkring sig kan resa sig och gå vidare.”

Just att Fryshuset ger alla en chans har gjort att deras verksamhet många gånger fått utstå kritik. Före detta kriminella eller personer som till exempel har varit medlemmar i vit makt-rörelsen, arbetar i dag i verksamheten. Men att välja medarbetare med den typen av erfarenhet har, enligt Johans Oljeqvist, många gånger varit en avgörande framgångsfaktor i arbetet med att övertyga unga att det går att förändra sina liv, lämna gamla umgängen och komma bort från en brottslig bana.

– Valet att vi bygger vårt arbete på att tro på människor innebär också att det kan gå fel. Vi kommer inte att lyckas alla gånger. Och misslyckas vi så ska inte de unga straffas genom att inte få komma tillbaka. Vi ger människor en chans till, även om vi vet att det kanske går åt helvete den här gången också. Den hållningen gör att vi ofta hamnar i blåsväder.

En annan viktig grundpelare i Fryshusets arbete är relationer.

– Vi tror att det är enklare att påverka unga om vi har en relation med dem. Vi säger därför att vi har en relation med cirka hundratusen ungdomar. Vissa träffar vi varje dag, andra kanske bara tio gånger på ett år.

Johan Oljeqvist betonar att just skapandet av relationer är nyckeln i att nå framgång med arbetet i särskilt utsatta områden.

Vad är ett särskilt utsatt område?

– Vi brukar prata om att det finns områden där det råder en kollektiv känsla av utanförskap och där de som bor där känner att samhället inte har gjort det för dem som de skulle behöva. I Utsatta områden råder andra krafter, normer, regler och kulturer än vad det gör i genomsnittssverige.

Några av de faktorer som Johan Oljeqvist nämner som grundläggande för att få goda resultat i relationsskapandet med människor som kanske inte har förtroende för samhället i övrigt är:

- Långsiktighet

- Att inte döma

- Anpassning till de unga vi möter just nu

- Anpassning till lokala förutsättningar

- Snabbhet i relationer och ”Credible messengers”

Långsiktighet

Relationen blir stärkt av att de vet att Fryshuset finns där, oavsett vad som händer. Framför allt om personerna har blivit sviken av vuxna tidigare.

– En av våra framgångsfaktorer kring att utveckla metoder för att jobba med förtroendeskapande och unga är att vissa av våra verksamheter har funnits tjugo år i samma område. Vi har förekommit i generationer!

Att inte döma

– Det är svårt att inte döma. Vi människor är programmerade att sortera allt; varandra, sanningar och vanskligheter.

Genom att studera hur samtalen gick till i Fryshusets egen verksamhet Exit kom de fram till att en av framgångsfaktorerna för Exit var just att inte döma. I Exit arbetar de med att stötta unga att lämna vit makt-rörelsen.

Johan drar ett citat från Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas:

”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

Han menar att likt i Hjalmar Söderbergs roman är anledningen många gånger att en person går med i rörelsen att de vill bli hatade. I brist på att vara älskade eller uppskattade kan det motsatta upplevas som bättre än ingen reaktion alls.

– Om vi bekräftar den personen genom att vara fördömande tappar vi den.

Dömande befäster då personens skäl – att bli hatad – till att fortsätta vara i den destruktiva miljön.

– I stället för att argumentera emot om de unga kommer med politiska påståenden bemöter vår personal det med att exempelvis svara: ”Jaha, och hur ser du på din framtid.” Personalen ger inte ens förlåtelse.

Johan Oljeqvist pratar om förlåtelse som ett misstag vi lätt gör när vi möter människor som har gjort fruktansvärda saker.

– Vi förlåter för att vi tror att vi hjälper dem. I själva verket har vi dömt personen, och på så sätt skapat en maktordning där vi är sådana som förlåter, och den personen är en som behöver förlåtas.

Johan Oljeqvist berättar om ett exempel från verkligheten:

När Utøyamassakern ägde rum hade de kontakt med två av Sveriges främsta naziledare. Strax efter händelsen, då alla ”visste” att det var våldsbejakande islamister som hade utfört dådet, ställde Fryshuset en fråga på anstalten där nazistledarna satt. Dessa uttryckte sin avsky och förklarade att det är sådana händelser som de har varnat för kommer att ske när invandrarna släpps in.

Två dagar senare blev det känt att det var Anders Behring Breivik som utfört dåden och att han hade handlat i vit makt-rörelsens namn. Då sa de två nazistledarna i stället: ”Det är så här det blir när man driver samhället till polariseringar. Då går topplocket på folk, det måste ni förstå.”

– Sedan kom den intressantaste frågan: ”Varför pratar ni med oss?” Och strax därefter menar en av dem: ”Man vet aldrig när man behöver en exit", berättar Johan Oljeqvist.

Exit skulle kunna tyckas vara en av vit makt-rörelsens värsta fiender. De har hjälpt ungefär 900 personer att komma därifrån, vilket enligt Johan Oljeqvist är ungefär lika många som har gått in i den våldsbejakande rörelsen under samma period.

– Det skulle inte fungera om vi var en organisation som regelbundet fördömde den rörelse de är en del av.

Anpassning till de unga vi möter just nu

– Vi får inte tro att vad unga tyckte för ett år sedan på en viss plats är samma i dag. Vi måste hela tiden anpassa oss och skapa de aktiviteter som är relevanta och som unga har behov av just nu. Vare sig det är basket eller något annat.

Anpassning till lokala förutsättningar

Arbetet kan variera enormt mycket på en och samma plats. På en gård i ett område kanske de måste skapa en relation till pensionärerna som är rädda för Fryshusets medarbetare. Hundra meter därifrån kan det finnas en öppen drogförsäljning, vars aktörer de ska komma närmare.

Snabbhet i relationer och ”Credible messengers”

I avhopparverksamheten för unga som är i organiserade kriminella gäng jobbar de under antagandet att fönstret är öppet i kanske sju timmar.

– Om det kommer en person till oss och säger: ”Jag klarar inte av det här, jag måste ha hjälp”, då behöver vi ha en reaktionstid på de sju timmarna. Efter det kan möjligheten ha försvunnit.

Under de förutsättningarna är det lätt att förstå varför samhället ofta tappar de här ungdomarna. En kommun kan inte agera lika snabbt.

Den från Fryshuset som möter den unga personen är någon som denne tror kan förstå dess situation – någon som har varit där själv, en så kallad Credible messenger.

– Detta är en av de mest omtvistade metoderna vi har. Är det lämpligt att en person som själv bor i ett område och har erfarenhet från det problem som den ska jobba med, jobbar med unga som är i den här situationen? Ja, det är vår övertygelse, och att det är värt risken att det inte alltid går rätt. Vi använder den metoden genomgående i flera av våra verksamheter, framhäver Johan Oljeqvist.

Han menar att detta springer ur Fryshusets grundförutsättningar – att de tror på människan och dess förmåga till förändring samt att de arbetar med relationer.

– För att skapa relationer måste man göra sig trovärdig, fortsätter han.

Det är också förklaringen till mångfalden bland Fryshusets anställda, så att så många av dem som möjligt ska vara relevanta för den målgrupp de möter. Det innebär inte att man behöver komma från samma område, men det underlättar. Fryshuset har en uppsjö människor med olika bakgrund, etniciteter, sportatleter inom olika idrotter med mera.

– Det skulle kunna vara en polis som de unga har kontakt med, men deras genomsnittliga placeringstid i de utsatta områdena är två år. Då hinner de inte skapa långa relationer över tid.

Han menar också att relationsbyggandet i vissa sammanhang även kan vara svårt för socialtjänstens medarbetare.

– För många kan socialtjänsten vara förknippad med hot.

De utsatta vet att de lyder under Socialtjänstlagen, och till exempel kan omhänderta ett barn.

Ibland blir Fryshuset ifrågasatta för att de för sällan gör orosanmälningar. Möter de inte barn som de är oroliga för?

– Det tar tre sekunder och så har ryktet gått: ”Om du pratar med Fryshuset kommer de att anmäla dig till soc.” Då tappar vi våra möjligheter att skapa relationer. Om vi alltid direkt orosanmäler väljer vi bort verktyget att tro att vi kan stötta den här personen att göra positiva val innan det är för sent. Vi tycker det är bättre att först prova med andra metoder om inte riskerna för barnet är för stora.

Johan Oljeqvist menar dock att alla instanser fyller en funktion. En viktig roll för Fryshusets ”frontperson” är att överbrygga till andra resurser. De själva kan omöjligt ge allt stöd som många av de unga behöver, men de kan motivera dem att ta emot stöd från andra – vara ett led till att de får förtroende för resten av samhället som exempelvis polis och socialtjänst.

– Ett stort problem är att många hatar polisen. I Husby var därför ett av våra mål att vara en länk till polisen.

I en av Fryshusets ledarutbildningar i Husby går just nu tolv ungdomar, där nästan alla har en släkting som antingen har blivit skjuten eller har skjutit någon. I ett av deras pass kommer en polis dit och pratar om hur det svenska rättssystemet fungerar, vilket är ett sätt att länka till polisen.

– Vi i olika instanser ska nyttja varandra. Använd de organisationer som finns i civilsamhället som kan skapa relation i områden där det är svårare för myndigheter att skapa förtroende, och låt dem sedan brygga till andra insatser! Jag tror att Credible messengers är viktiga i det initiala – inte i hela processen.


Åsa Larsson