Möt Lars-Göran Öst – Stora Psykologprismottagaren

 
Möt Lars-Göran Öst – Stora PsykologprismottagarenLars-Göran Öst fick Stora Psykologipriset 2019 för att "under ett halvt sekel bidragit till kunskapsutvecklingen och kunskapsspridningen inom klinisk psykologi". Foto: Mia Carlsson. 2019-års Stora Psykologpris gick till Lars-Göran Öst, legitimerad psykolog, legitimerad psykoterapeut och professor emeritus vid Stockholms Universitet. Han har haft stort inflytande på utvecklingen inom KBT och står bakom flera effektiva behandlingsmetoder för ångesttillstånd.

Lars-Göran Öst började att intressera sig för psykologi redan under gymnasietiden. På den tiden pratade man varken om klinisk psykologi eller psykoterapi, utan det handlade mest om perceptionspsykologi – processen om hur människan med olika sinnen tolkar signaler som når hjärnan via sinnesorganen. Det fanns heller ingen enhetlig psykologutbildning.

– Jag läste betyg, som det hette då, det vill säga enstaka kurser i psykologi, pedagogik, sociologi och statistik och tog en fick en fil. kand. 1968.

När den första psykologutbildningen startade gick Lars-Göran Öst över till den och tog psykologexamen 1971, fortsatte på forskarutbildningen och disputerade första gången 1976. 1985 disputerade han en gång till, då inom psykiatrin med en avhandling som handlade om ångestproblem och fobier.

– På den tiden fanns det nästan bara psykoanalys som psykoterapi. Det var den traditionella metoden där patienten fick gå fyra till fem gånger per vecka under ett flertal år. Och det säger ju sig själv, att det är väldigt få personer som kan få tillgång till den exklusiva formen av behandling.

Så småningom började Lars-Göran Öst och en handfull andra terapeuter i Sverige att intressera sig för beteendeterapi. 1971 var han med och startade Beteendeterapeutiska föreningen och blev kursledare för föreningens utbildningar.

– Vi utvecklade en treårig utbildning i beteendeterapi så att det stämde överens med den statliga psykoterapeututbildningen, som också var på tre år.

Från mitten av 1980-talet började man att kombinera beteendeterapin med kognitiv terapi, som framför allt hade utvecklats av den amerikanske psykiatrikern Aaron Beck. Hans fokus på katastroftankar och de grundläggande antaganden som olika patienter har om sig själva och om hur världen fungerar intresserade beteendeterapeuterna. Man började att kombinera de vilket alltså ledde till metoden kognitiv beteendeterapi, KBT.

– Under många år var det ett stort motstånd mot beteendeterapi, men idag är efterfrågan på KBT-kompetensen stor. När vi tittar på evidensen för olika terapimetoder så är det tio gånger fler KBT-metoder som är evidensbaserade än alla andra terapier tillsammans, berättar Lars-Göran Öst.

Lars-Göran Öst har framför allt inriktad sin forskning på ångestproblem av olika slag och han har utvecklat tre effektiva behandlingsmetoder: Ensessionsbehandling, Tillämpad avslappning samt Tillämpad spänning. Samtliga metoder är evidensbaserade och uppfyller internationella kriterier och används och har använts av terapeuter runt om i världen.

Ensessionsbehandling går ut på att utföra hela behandlingen vid ett enda tillfälle för specifika fobier. Tidigare var det vanligt att patienten behandlades under 10–12 sessioner, oavsett typ av fobi.

– I början av min forskning om specifika fobier kom jag fram till att det ibland inte behövdes så många sessioner som då var brukligt, och fick en tanke att man borde kunna göra detta snabbare. Jag bestämde mig för att prova om det skulle fungera med ett enda tillfälle.

Lars-Göran fick remiss på en ung kvinna med spindelfobi som bodde långt utanför staden och hade en timmes bilväg för att ta sig till sin terapisession, och lika lång väg tillbaka. Hon blev glad över förslaget att endast behöva komma vid ett tillfälle.

– Vi startade klockan 9 och klockan 11 var vi färdiga – det fanns inget mer att göra. Hon kunde då handskas med stora, vanliga husspindlar utan att drabbas av någon ångest över huvud taget.

Fortsatta studier visade att 90 procent av patienterna hade blivit mycket förbättrade eller helt av med sin fobi efter ensessionsbehandlingar.

Vad är då skillnaden? Jo, vid en vanlig behandling med en 45 min session i veckan kommer man ett steg till förbättring vid varje tillfälle, men resultatet går till viss del tillbaka igen under veckan mellan sessionerna. Lars-Göran Öst förklarar:

– Vi brukar låta patienterna skatta hur stark ångest de känner när vi exponerar dem för det fobiska objektet och använder skalan 0–100, där 100 är det starkaste som de har upplevt. Om patienten startar sessionen med en skattning på 80 kan man i slutet av sessionen ha gått ned till 60. När de sedan kommer tillbaka vid session nummer två börjar de inte på 60, utan har kanske gått tillbaka lite och hamnar på 70. Den gången går vi ned på 50, de åker hem och tredje sessionen är de tillbaka på 60 igen när de kommer. Det är alltså hela tiden upp och ned.

– Om de däremot gjorde allt vid ett enda tillfälle så att ångesten var helt borta innan de lämnade terapeuten – alltså vid en ensessionsbehandling – visade det sig att det var det mycket sällsynt att ångesten kom tillbaka igen.

Tillämpad avslappning är för patienter med generaliserad ångest som inte utlöses av specifika situationer utan det är orostankarna som utlöser reaktioner. Ett typexempel är en kvinna som väntar på sin man som har sagt att han ska komma hem från jobbet klockan en viss tid. Om han inte dykt upp fem minuter efter utsatt tid och hon inte får tag i honom, börjar hon att ringa runt till sjukhus för att höra om han har blivit intagen efter en bilolycka och dylikt.

– I de här fallen har man ofta använt progressiv avslappning, vilken innebär att patienten lär sig att slappna av i de stora delar av kroppen för att dämpa ångesten. Det kan ta många sessioner och lära sig det här, och det tar runt 20 minuter innan man är helt avslappnad. Dessutom sitter man på terapeutens rum i en skön fåtölj.

Metoden är dock omöjlig att använda i verkliga situationer. När första symptomet kommer är det en snabb utveckling – det tar cirka två minuter tills man är på toppen av panikattacken.

– Det var därför vi utvecklade Tillämpad avslappning.

Vid Tillämpad avslappning får patienten först lära sig att känna igen de första signalerna på att en panikattack är på väg. Sedan lär de sig en metod som gör att de kan slappna av på 20 sekunder, och kunna tillämpa den i naturliga situationer.

– Då kan man alltså direkt när man känner att panikattacken är på väg tillämpa den snabba avslappningen och fortsätta tills man att symptomen försvinner. En nyckel är att patienterna lär sig att observera och känna igen sina egna symptom.

Den tredje metoden som Lars-Göran Öst har utvecklat – Tillämpad spänning är egentligen motsatsen till Tillämpad avslappning. Den används på patienter med blodfobi och injektionsfobi – en typ av fobi som skiljer sig från alla andra genom att patienterna har en stark tendens att svimma på grund av att blodtrycket sjunker.

– Det är de enda fobierna som har svimning i sjukdomshistorian. I alla andra fobier får man inte fallet i blodtrycket, utan snarare tvärt om, det ökar initialt för att sedan återgå till utgångsläget.

Det man gör i tillämpad spänning är att lära patienter att spänna de stora muskelgrupperna i kroppen: armarna, bröstkorgen och benen. De får träna på tekniken under en vecka i hemmet. I behandlingen exponeras de sedan för bilder med blod så att de lär sig att känna igen det första symptomet på att attacken är på väg.

– Så fort de känner av detta ska de använda spänningen och ”pumpa” musklerna tills att symptomet går över.

I den ursprungliga behandling som Lars-Göran Öst utvecklade fick patienterna komma till fem sessioner: en till att lära sig tekniken att spänna musklerna, vid två tillfällen fick de titta på bilder, därefter fick de gå till blodcentralen och vid den femte fick de sitta och titta rakt ned på en hjärtoperation vid Toraxkliniken i Uppsala.

– Vi gjorde om detta till en session och testade också att lära dem enbart spänningen utan att konfrontera dem med blod, vilket ju kan vara lite svårt ute i landet. Det visade sig att det fungerade lika bra.

I dag har Lars-Göran Öst hunnit fylla 74 år och är i egentlig mening pensionär.

– Men jag fortsätter att ha kontakt med yngre forskare och vara med i olika forskningssammanhang.

Han har dessutom under flera år haft en 20-procentig professur i Bergen i Norge och han samarbetar med en grupp där som jobbar med tvångssyndrom. De har utvecklat en fyradagarsbehandling där de använder Lars-Göran Östs ensessionsbehandling som inspiration.

– Så de har utgått från min metod och dragit ned behandlingstiden från en session i veckan under fyra månader till fyra dagar i samma vecka, och resultaten ser väldigt bra ut, säger han avslutningsvis.


Åsa Larsson