Män har svårare att identifiera sina självmordstankar

 
Män har svårare att identifiera sina självmordstankarHela 70 procent av de som varje år tar sitt liv i Sverige är män. Foto: Getty Images. – Det är viktigt att tidigt fånga upp den som är suicidal. Problemet är att män inte tycker att de behöver någon hjälp. De undertrycker sina självmordstankar- och planer, som senare oväntat kan dyka upp vid en ny påfrestning. Då tar männen snabbt och effektivt sina liv, säger suicidforskaren Jan Beskow.

Fyra personer om dagen dör i suicid och många fler försöker. Trots att en nollvision antogs av riksdagen 2008, ligger självmordstalen på samma nivå nu som på 1960-talet.

– Det händer ingenting! Nu måste vi tänka utanför boxen, säger Jan Beskow, som forskat om suicid i drygt ett halvsekel.

Pågående depression och tidigare suicidförsök är de tyngsta riskfaktorerna för självmord. Båda är vanligare hos kvinnor än hos män. Trots detta tar dubbelt så många män livet av sig; något som brukar kallas för ”suicidalitetens paradox”.

De lägre självmordstalen bland kvinnor anses bero på att de lättare identifierar sina problem, samt talar om sina psykiska besvär och därför kommer till vård snabbare. För män är det svårare att acceptera att de skulle ha en psykisk sjukdom och till och med vara på gränsen till att inte orka leva längre.

Modern hjärnforskning visar att olika delar av hjärnan påverkas negativt under olika tidsperioder beroende på kön, om de utsätts för stress. För pojkarna handlar det om att ha utsatts för passiva handlingar typ negligering i tidig barndom upp till fyra års ålder. De skador som uppstår, leder bland annat till ett undvikande beteende, svårigheter att fånga upp kroppsreaktioner och självmordstankar, samt bristande förmåga att berätta om sin situation. I förlängningen kan de drabbas av djupa depressioner med suicid som följd.

Flickor, som utsatts för fysisk och psykisk misshandel, samt sexuellt utnyttjande från nio års ålder fram till tonåren, får andra hjärnskador. Exempel på sådana är förhöjd aktiveringsnivå i kombination med ångest, vilket gör att de söker hjälp tidigare än männen. God språkutveckling och nära kontakt med andra, vilket männen ofta saknar, underlättar diagnostik och behandling för suicidala kvinnor.

Barndomstrauman kan alltså leda till många psykiska störningar, exempelvis PTSD, ångest och depression.

– Men depressionen dödar inte! Det är patienten som dödar sig själv, eftersom denne inte klarar av de svårigheter som sjukdomen för med sig. En suicidal person kan jobba energiskt i åratal med en problemlösningsmetod som inte fungerar. Efter att ha misslyckats, vidtar trötthet och vanmakt och förmågan att hantera livet minskar drastiskt, säger Jan Beskow.

Att de självmordsbenägna vid en viss tidpunkt överväldigas av sin ångest och sina suicidtankar, kallar han för ”psykiska olycksfall”.

– Det är normalt att tänka på självmord när man har ont i själen; det kan till och med vara nyttigt och konstruktivt. Krampen släpper och ny energi tillförs. Men att göra ett självmordsförsök är det inte; det är riskabelt och ofta livsfarligt. Det är en viktig distinktion, säger Jan Beskow och tillägger att vi har starka spärrar mot handlingen.

Han menar att forskningen behöver ta reda på mer om hur de suicidala känner och tänker.

– De är livskämpar. Deras berättelser är viktiga att lyssna på, eftersom de vänder på perspektiv och samlar erfarenheter som vi kan ha nytta av i framtiden.

Suicidprevention kan inte begränsas till psykiatrin, eftersom den handlar om förmågan att hantera livets svårigheter. För att ta reda på vilka situationer som är livsfarliga, är det viktigt göra händelseanalyser av självmord och självmordsförsök.

– Vi måste tidigt fånga upp de som behöver hjälp. Ett sätt är att fråga varje man som kommer i kontakt med sjukvården, ifall han har tänkt på självmord och därefter ge handfasta råd, säger Jan Beskow.


Text: Ingemo Orstadius