"I en psykos är det som att man inte har ett jag längre"

 
I en psykos är det som att man inte har ett jag längreAnneli får hjälpa av sin shetlandsponny Cindy att komma till ro. Foto: Nancy Wiklund. Hemma på gården Elings Ark i Vedum har Anneli Jäderholm funnit sin plats i livet. Ett liv som har kantats av psykisk sjukdom, psykoser och tvångsvård. Sedan tio år har Anneli föreläst om sin sjukdom, bland annat på SSILs seminarium som hålls runt om i landet.

Anneli Jäderholm har diagnosen Bipolär 1 som tidigare hette manodepressiv sjukdom. Hon har haft flera psykoser, där hon har fått vanföreställningar och trott sig vara utsänd för att frälsa välden.

De senaste tio åren har hon åkt runt och föreläst om sin sjukdom. Hennes föreläsningar är fyllda av både allvar och humor. Idag mår hon bra och lever ett fantastiskt liv nära djur och natur. Hon har blivit bättre i sin sjukdom genom att leva tätt inpå djuren och genom att hjälpa andra.

– När jag tänker tillbaka på min barndom så kan jag dra paralleller med min pappas alkoholism och mitt sjukdomstillstånd. Han var periodare och började med öl för att gå över till vin och sedan starksprit. Jag får hypomani som går över till mani för att sedan utvecklas till psykos, säger Anneli Jäderholm.

Bipolär sjukdom yttrar sig i kraftiga humörsvängningar där man i hypomanin får ökad energi, kreativitet och är mer positiv än vanligt. När det går över i mani är man överdrivet energisk och upprymd, man kan tappa omdömet och göra saker man inte skulle ha gjort annars. Det är vanligt att också få perioder av depression. Där emellan lever man som vanligt.

Psykosen är som ett drömtillstånd där dag och natt byter sida.

– Jag hade svårt att se tidiga tecken på psykos, men när jag upptäckte att det föregås av just hypomani och mani kan jag hejda mig själv i tid. Om jag inte känner något som helst motstånd att putsa alla fönster och tvätta bilen, då vet jag att jag snart kommer att bygga en utställning av kaffekoppar i köket till exempel, säger Anneli och skrattar.

Hon brukar lägga sig ute på gården och krama en häst för att jordas och känna att hon landar i sig själv igen.

Den första psykosen kom när Anneli snart skulle fylla 30 år. Då hade hon ett bra liv med man, två barn och ett bra jobb.

– Jag vaknade en morgon och kände mig jättekonstig och helt förändrad. Jag som alltid hade gillat materiella saker tittade på min dator och tänkte "Men vad är det där för jätte-plastgrej?" Jag kom ut och såg min snygga bil och tänkte bara "Herre Gud, vilket skräp!"

Hon gick till företagshälsovården och blev sjukskriven 14 dagar.

– Jag höll på med allt möjligt, var fackligt engagerad bland annat så jag var rätt sliten. Jag har alltid haft svårt att bromsa mig själv. Läkaren trodde att jag höll på att bli utbränd. Jag blev ordinerad promenader och såpoperor på tv:n. När jag provade att gå tillbaka till jobbet så skulle jag kalibrera ett verktyg. Det var en uppgift jag med lätthet hade utfört tidigare men nu förstod jag inte ens vad det skulle vara bra för, vad som var så viktigt med den där metallbiten.

En dag vaknar hon av en röst som sa: "Du är den nya tidens Messias. Om du vandrar i sanning ska jag passa dina barn under tiden".

– Jag tänkte att de är ju jättemånga som pratar med Gud. Jag var beredd att ta den rollen och reda upp saker i världen. Så jag köpte en gammal Volvo, skilde mig och lämnade mina barn och mitt hem.

I sex månader åkte hon omkring i Skara, Göteborg och Trollhättan och missionerade.

– Jag gjorde saker som att besöka bensinstationer och försöka få dem att plocka bort våldsfilmer från hyllorna. "Det är ju bara Terminator! Var sjutton är kärleksfilmerna? Hur ska det gå för världen?" Så kunde jag hålla på i min psykos.

Sedan tänkte hon att i kyrkan borde de ha koll på etiken, så hon började besöka präster för att lufta sina existentiella grubblerier.

– När jag tröttnade på prästerna började jag att gå på seanser. Ett medium sa att jag hade levt flera liv. Vid det här laget klarade jag inte ens av att leva det här livet. Jag trodde på allt hon sa, som att grönt skulle ge beskydd. Jag stack och köpte en neongrön kostym och grävde ned mina sista pengar på en åker för jag tyckte att man inte skulle behöva ha pengar.

Anneli blev skjutsad till polisstationen av en familj som tyckte att hon betedde sig konstigt när hon hoppade ur sin kokande bil med en energi som Dolph Lundgren i en actionfilm.

– I en psykos är det som att man inte har ett jag längre, bara en massa utspridda delar. Så när jag klev in på polisstationen mindes jag ingenting och visste inte vad jag gjorde där. Jag hade ju ingen bil med mig så när jag gick ut och tog en sopkvast som jag försökte flyga med så skjutsar poliserna mig till psyket.

Anneli minns att hon galopperar in på psykakuten som en häst och börjar äta på en blombukett.

– Jag blev tvångsintagen. När jag blev utskriven sa läkaren: "Kom inte hit som en elefant nästa gång". Han hade humor och det är viktigt att blanda in humorn i det tunga och svåra.

Hon funderar mycket över vad som är friskt och vad som är sjukt.

– Om man tittar på symptomen för Bipolär 1 så kan det bland annat vara; svårighet att påbörja och avsluta saker, man är aktiv, rastlös, impulsiv, har ökad energi och förhöjd sinnesstämning, förhöjd självkänsla, minskat sömnbehov. Man kan också ha ökat sömnbehov, ökad pratsamhet, vara lättdistraherad, starkt målinriktad och lustdriven. Är det ett sjukt beteende? De flesta kan nog känna igen sig i några av dessa saker.

Totalt har Anneli haft sju psykoser ungefär vartannat, vart tredje år. Den första varade längst och efter det har de blivit kortare och kortare.

– Jag har träffat dåliga och bra läkare. En sa att jag aldrig skulle kunna komma tillbaka in i samhället. En annan sa att mellan mina sjuka episoder är jag frisk och kan göra vad jag vill.

Hon har svårt att hantera män med machostil. Då kan hon svara med att börja veva med armarna, vilket har lett till att hon har blivit nedbrottad och bältad i en säng.

– Det är tortyr att bli bältad. Jag kämpar för att vi ska avskaffa det. På Island är det förbjudet sedan 30-talet.

Litium är det mest beprövade läkemedlet för att stabilisera humöret vid bipolär sjukdom. Anneli har inte varit sjuk sedan hon började med Litium. Hon har också fått ett personligt biträde via Arbetsförmedlingen som kan hjälpa till att motivera eller begränsa när det behövs.

Efter den första, långa psykosen fick Anneli hjälp med en lägenhet och försökte komma tillbaka i gängorna men det var en svår tid.

– Jag var ju den här galna mamman som hade lämnade sina barn. Halva Trollhättan hade ju sett mig härja runt. Jag visste inte vad jag skulle göra. Då kom en gammal arbetskamrat förbi. Nancy satte tandkräm på min tandborste och fixade frukost. För mig var det svårt att ens få kaffekoppen från köksbordet till diskbänken.

Nancy gick till sin arbetsgivare och tog ett friår från sitt jobb.

– Nancy och jag blev ett par. Vi hade varit bra kompisar tidigare så det blev jättekonstigt, säger Anneli och skrattar.

De skaffade en lägenhet i hop. Annelie blev starkare och kunde ta emot sina barn på helger och lov. De hade då hunnit bli 6 och 9 år gamla.

– Jag startade eget företag, men i samma veva blev Nancy utbränd. Det var så orättvist, precis när mitt liv skulle börja. Men vi kom på att vi skulle köpa en gård på landet. Nancy piggnade till och vi hittade en gård i Vedum som vi köpte. Grannarna trodde att jag hade smittat Nancy, skrattar Anneli.

Till gården hörde en 53 meter lång ladugård som inte användes, så lagom till Nancys 50-årsdag tänkte Anneli att hon kunde ju köpa ett får i alla fall.

– Jag hittade två får på Blocket. Men säljaren hade kor också och övertalade mig att ta korna i stället. Jag vet inte hur det gick till.

Nancy tillfrisknade och nu har paret skaffat får, hästar, kalvar, hönor, katt och hund också.

– Vi började tänka att vi ville dela med oss av djuren som gjorde att vi mådde så bra och kom i kontakt med Hushållningssällskapet och deras koncept Grön Arena. Vi certifierade gården för Grön Arena och kriterierna för att tillhöra dem är att du arbetar med djur, natur och trädgård som bas. Vårt första uppdrag var att hjälpa deltagare från Försäkringskassan som hade varit hemma från arbetslivet en längre tid att återfå motivation och styrka att försöka styra sitt liv dit de vill. Vi fick fantastiskt resultat. Mycket beroende på att vi var öppna med vår egen sårbarhet. Två deltagare sa upp sina gamla anställningar och sjukskrivningar och sökte arbeten på öppna arbetsmarknaden och fick dem.

Nu i dagarna skriver Anneli och Nancy på en bok tillsammans med två andra gårdar som ska ges ut till politiker och beslutsfattare för att visa på vad viktigt djur och natur är för oss människor och vår psykiska hälsa.

Det finns över 75 godkända Grön Arena-gårdar i Sverige. Målgruppen är människor med erfarenhet av långvarig arbetslöshet, utbrändhet, stressrelaterad ohälsa, substansberoende, psykisk ohälsa, intellektuell eller psykisk funktionsvariation eller demens.

– Jag har aldrig riktigt trivts i hemma tidigare, utan har varit tryggare utanför hemmet. Men här är trivs jag, avslutar Anneli Jäderholm.

Taggar

Reportage