Föräldrar till missbrukande barn är en osynlig och utsatt grupp

 
Föräldrar till missbrukande barn är en osynlig och utsatt gruppFoto:Getty Images Björn Johansson, Torkel Richert och Bengt Svensson driver sedan ett par år tillbaka ett forskningsprojekt  på temat Föräldrar till vuxna barn med narkotikaproblem.
Det är två delprojekt, en kvantitativ studie där man låtit 700 föräldrar till missbrukande vuxna barn, svara på en enkät, och en kvalitativ studie som bygger på djupintervjuer med 32 föräldrar.

Torkel Richert, som är filosofie doktor och universitetslektor vid Malmö Universitet säger:
 - Föräldrar vittnar om ångest och oro för barnets räkning. Många frågar sig vad de har gjort för fel och känner skuld för barnets situation. Det påverkar deras sociala umgänge, att de antingen inte orkar eller skäms, och isolerar sig istället. 
Han fortsätter
- Känslor av maktlöshet är också vanliga. Att se sitt barn gå ner sig utan att kunna göra något, att inte kunna söka hjälp och kommunicera med sjukvården eller myndigheten å det vuxna barnets vägnar på grund av sekretessreglerna, upplevs som oerhört påfrestande. Många föräldrar blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa.


Det finns två huvudspår som man ville kartlägga i studien, dels den generella utsattheten bland föräldrar till vuxna barn med missbruksproblem, dels utsatthet för brott.
Frågorna om brott var det största området i enkäten, men även i de uppföljande djupintervjuerna visade det sig att det inte var brott som föräldrarna upplevde som värst, utan den ständiga oron för sitt barn och maktlösheten.

Det var också svårt att nå männen, och av de 700 som deltog i enkätstudien, så var 85 procent kvinnor.
Björn Johansson, professor i Socialt arbete vid Malmö Universitet säger:
- Av de 700 som deltagit i enkätstudien är 85 procent kvinnor. När vi sedan gått vidare med djupintervjuerna har vi aktivt försökt få med fler män och vi lyckades komma upp i en fjärdedel av de 32 intervjuade. Varför det är så kan vi bara spekulera om men det kanske säger något om vem som fortfarande tar huvudansvaret för hem och familj. Och vi vet tyvärr också att en del män lämnar familjen när det uppstår den här typen av kris.

– Genom att gå ut brett med våra resultat ökar vi kunskapen i samhället i stort vilket kan minska stigmatiseringen. Vi tror också att det är viktigt att föräldrarna känner igen sig i andras berättelser, att de inser att det finns fler med samma problem. Det tror vi kan minska känslor av skuld och skam, säger Torkel Richert

– Genom att sätta fokus på den här gruppen hoppas vi öka kunskapen hos myndigheter och beslutsfattare om att fler insatser behövs för att underlätta deras livssituation, inte minst vad gäller möjligheter att söka hjälp, fortsätter Björn Johansson.



Källa: Forskning.se