ADHD: Tidiga insatser är avgörande

 
ADHD: Tidiga insatser är avgörandeBrist på dopamin ger ett konstant adrenalinpåslag som kan mildras med till exempel rörelse. Foto: Getty Images. Vid ADHD kan man vara överaktiv, ha svårt att koncentrera sig, behålla uppmärksamheten och kontrollera impulser. Vi ställer högre krav på barn att de ska vara lika och tror ofta att ett normbrytande beteende beror på dålig uppfostran. Genom tidiga insatser kan dessa barn få hjälp och stöd som kan förhindra utanförskap och utsatthet.

Personer med ADHD löper större risk än andra att hamna i utsatthet, kriminalitet och missbruk. En av fyra intagna inom kriminalvården uppfyller kriterierna för en ADHD-diagnos och hos vuxna som söker vård för missbruk förekommer ADHD hos 25-40 procent.

– Det råder en stor brist på kunskap om ADHD i samhället, vilket ofta leder till brister i stöd och förståelse. Inom forskarvärlden vet man relativt mycket om vad som ligger bakom ADHD men den kunskapen är inte tillräckligt spridd i samhället i övrigt, säger Marie Adolfsson på Riksförbundet Attention.

Riksförbundet Attention är en intresseorganisation för personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, anhöriga och yrkesverksamma. Marie Adolfsson är sjuksköterska och har tidigare arbetat med psykiatriforskning.

Vid forskning där genetiska orsaker undersöks tittar man på vilka gener i vårt DNA som ser annorlunda ut vid olika diagnoser

Med hjälp av en PET-kamera kan man studera hjärnan, däribland frontalloben, hos personer med och utan diagnos för att upptäcka skillnader. Det är nämligen i frontalloben som våra exekutiva funktioner styrs och det är dessa funktioner som personer med ADHD ofta har svårigheter med, till exempel att se konsekvenser av sitt handlande.

– Personer med ADHD har en annan aktivitet i det här området i hjärnan. De har också ofta brist på dopamin som styr hjärnans belöningssystem som är viktigt för att känna lust, tillfredsställelse och motivation. På grund av låga dopaminnivåer har  personer med ADHD ofta svårt att sitta stilla och koncentrera sig och kan därför behöva röra på sig, ta pauser eller till exempel hålla på med en stressboll för att klara av en lektion i skolan. En person med normal koncentrationsförmåga har inga problem att sitta stilla i 35-40 minuter, medan en person med ADHD kan koncentrera sig cirka 10-15 minuter åt gången.

Om något är kul eller spännande är det lättare att koncentrera sig. Dataspel och träning är exempel på aktiviteter som personer med ADHD kan bli intresserade av eftersom det ökar på dopaminnivån, ger spänning och omväxling plus att man hela tiden håller sig i rörelse.

– De flesta droger ger också en ökad dopaminnivå, till exempel; nikotin, alkohol, cannabis och amfetamin. Har man dopaminbrist som vid ADHD kan effekten av drogerna bli att man blir mindre hyperaktiv och  känner sig mer som andra. Spänning, impulsivitet och samhörighet kan också göra att dopamin frisätts vilket förklarar en ökad risk för kriminalitet, säger Marie Adolfsson.

Det som är svårt för en person med ADHD kan vara väldigt lätt för andra, till exempel koncentrera sig på en tråkig lektion i skolan, att uppskatta tidsåtgång samt att påbörja och avsluta en uppgift eller aktivitet.

I Sverige och totalt i världen har cirka 5 procent av befolkningen diagnosen ADHD. Många får sin diagnos i barndomen men de senaste åren är det diagnos hos vuxna som ökar mest.

– Stereotypen av en person med ADHD är en pojke som stör, är utåtagerande och aggressiv. Det ger tyvärr en smal bild av diagnosen och man missar en stor grupp. Det är tre gånger fler pojkar som får diagnos och flickor uppmärksammas inte i samma grad. Hos dem är det vanligare med ADD, som är en form av ADHD men utan H som står för Hyperaktivitet. Hyperaktivitet hos flickor kan också ta sig andra uttryck som inte syns lika tydligt, som att pilla med håret eller bita på naglarna

Det finns också olikheter i riskerna som ADHD kan medföra hos tjejer och killar.

– Om man inte sätter in tidiga insatser och ger stöd och hjälp utifrån behov till de här barnen och ungdomarna så finns det ökad risk att pojkar hoppar av skolan, hamnar i missbruk och kriminalitet. Hos tjejer kan den ökade risken handla om mobbning, rökning, tidiga graviditeter, sexuell utsatthet, utbrändhet, ätstörningar och självskadebeteende, säger Annica Nilsson som arbetar som intressepolitisk ombudsman på Riksförbundet Attention.

För både tjejer och killar finns det en ökad risk för suicid, olyckor, depression, arbetslöshet, ekonomiska svårigheter och socialt utanförskap.

– Det är vanligare att ha flera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) än att bara ha en, till exempel dyslexi, språkstörning och Tourettes syndrom. Cirka en tredjedel av personer med autism har exempelvis även ADHD. Det är också vanligt med annan samsjuklighet, till exempel ångest, tvångssyndrom och depression.

Annica Nilsson poängterar att man inte bara ska se diagnosen utan se till individens behov. Vad den enskilda personen har för svårigheter och vad som kan underlätta.

– Det är viktigt att ge insatser och stöd utifrån behov. Vi behöver ha förståelse för varför en person har svårt för vissa saker och ge stöd och strategier som hjälper personen istället för stjälper. Vi säger ju inte "Ta av dig glasögonen och läs ändå" till en person som har nedsatt syn, men barn med ADHD kan få höra: "Nu får du skärpa dig, sitt still". Kunskapen och bemötandet av osynliga funktionsnedsättningar behöver förbättras.

Ofta leder svårigheterna till negativa konsekvenser. Man får skäll för att man säger dumma saker, vilket i sin tur kan leda till låg självkänsla och utanförskap. Ibland kan det vara svårt att förstå att en person som kanske är trevlig, social och fungerar bra i övrigt har problem med tillsynes enkla saker.

– Det kan vara driftiga och framgångsrika personer som har fått ADHD-diagnos. Men man vet ju inte hur mycket de har fått kämpa. För många medför ADHD stora svårigheter och att få själva diagnosen kan vara en förklaring till varför livet sett ut som det har gjort. Äntligen faller bitarna på plats. Sedan gör diagnosen det också lättare att få hjälp och stöd, säger Annica.

Elever med NPF är överrepresenterade bland elever med omfattande frånvaro. Och  under 2012-2013 hade nästan hälften av de SiS-placerade unga (13-17 år) en ADHD-diagnos enligt en rapport från Socialstyrelsen.

– Ofta sätts insatser in för sent. Kamrater, lärare och andra i omgivningen behöver få kunskap om ADHD och därmed ökad förståelse så att de kan ge rätt stöd och bemötande. Bra skyddsfaktorer är en trygg, och stödjande omgivning och familjesituation. Det är viktigt att känna till att ADHD  till 75-80 % kan förklaras av genetiska orsaker, vilket innebär att fler i familjen kan ha funktionsnedsättningen och att familjen i sin helhet kan behöva stöd från olika instanser i samhället.

En välstrukturerad vardag där krav, förväntningar och miljö anpassas underlättar livet för personer med ADHD. Det kan också bli aktuellt med medicinering för att stabilisera dopaminnivån.

– Lärar- och socionomutbildningen borde ha obligatorisk kunskap om NPF. Det behövs också samordnade insatser för att stödja de som kommer ut i samhället från kriminalvården samt ADHD-screening inom beroendevården. Överlag behövs mer kunskap om ADHD i samhället för att minska fördomar och förbättra situationen för personer med ADHD, avslutar Annica Nilsson.