En jämförande studie vid Uppsala Universitet visar att EU-invandrare betalar mer i skatt och sociala avgifter än vad de får tillbaka i form av offentliga bidrag och välfärdstjänster.
EU:s regler om arbetskraftens fria rörlighet omfattar inte bara EU-länder utan också länder inom det europeiska samarbetsområdet (EES).
Analysen som har genomförts av forskare vid Uppsala universitet är en del av ett större europeiskt forskningsprojekt om EU:s arbetskraftsrörlighet och visar att effekterna skiljer sig mellan länderna.
Schweiz, Cypern, Norge och Belgien var de länder med de största statsfinansiella vinsterna av EU-invandring, medan Slovakien, Polen och Estland istället kunde bokföra nettokostnader.
För en stor majoritet av länderna i EES, 21 länder av 29 undersökta så fick de positiva statsfinansiella effekter, de fick med andra ord mer i skatteintäkter och andra inkomster från EU/EES invandrare än vad de spenderade på bidrag och andra välfärdstjänster.
– Vår analys visar att i de flesta länder i EU/EES så betalar EU-invandrare något mer i skatt och sociala avgifter än vad de får tillbaka i form av offentliga bidrag och tjänster, vilket innebär att de gör ett nettofinansiellt bidrag till skattekistan. Det gäller dock inte alla länder, och ett fåtal – huvudsakligen låginkomstländer i Östeuropa – får i stället vissa nettofinansiella kostnader. De länder som har störst andel EU/EES-invandrare i befolkningen tenderar också att ha positiva effekter per invandrarhushåll och därmed också sammantaget relativt stora positiva statsfinansiella effekter, säger Rafael Ahlskog, forskare vid Uppsala universitet och en av medförfattarna till studien.
– De här forskarna har producerat den första stora, jämförande analysen av de statsfinansiella effekterna av EU-invandring, någonsin. Den visar tydligt att majoriteten av medlemsländerna i det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet fick ett nettofinansiellt överskott, men analysen försvårades också avsevärt av de olika sätt som migrationsdata samlas in på runt om i unionen. Förhoppningsvis kan större ansträngningar göras för att säkra kvaliteten och jämförbarheten för den här typen av data i framtiden. På så vis skulle vi kunna göra ytterligare framsteg för att förstå vilka effekterna egentligen är av rörligheten inom EU, säger Carlos Vargas-Silva som leder REMINDER-projektet vid Oxforduniversitetet.
Källa: Forskning.nu
